Ett nytt förslag i EU går ut på att ställa högre krav på gränsöverskridande avfallstransporter. Men det riskerar att bli ett handelshinder och slå mot en cirkulär ekonomi, skriver Viveke Ihd, Återvinningsindustrierna, på Svenska Dagbladets debattsida i dag.
Just nu arbetar EU med ett förslag om gränsöverskridande avfallstransporter, en revidering av Waste Shipment Regulation. Förslaget riskerar att drabba återvinningsindustrin genom handelshinder för materialflöden, som idag cirkulerar effektivt och bidrar till minskad klimatpåverkan. Lagstiftningen tillkom en gång för att förhindra att avfall från rikare länder dumpades i fattigare länder, särskilt farligt avfall. Detta har lagstiftningen varit mycket framgångsrik att förhindra.
Återvinningsbranschen har emellertid omformats i grunden under de senaste 10-15 åren. Från att ha varit en utpräglad tradingindustri där man gjorde så lite som möjligt med materialet innan det såldes vidare är industrin idag en tekniktung behandlingsindustri där samhällets och industrins restprodukter genomgår omfattande upparbetning och förädling innan materialen går vidare, ofta direkt in som råvara i produktionen av nya varor. Ren, återvunnen kvalitetsråvara som metaller, järn och papper är emellertid fortfarande ”avfall” enligt lagstiftningen, medan industrin betraktar det som strategisk prioriterad råvara.
Samtidigt är den nya lagstiftningen till för att motverka oseriös hantering av europeiskt avfall i andra länder och det är en viktig ambition som vi står bakom till 100 procent. Problematiskt avfall, såsom plast- och elektronikskrot, har exporterats från EU till länder som inte har hanterat materialen miljöriktigt och med anledning av det vill EU-kommissionen nu begränsa utförseln av allt avfallsklassat material från EU. Ett grundläggande problem är att de avfallsströmmar som det finns skäl att stoppa, elavfall och uttjänta fordon som inte sanerats på farliga ämnen, redan idag är förbjudet att exportera och den export som ändå förekommer sker helt illegalt. De skärpningar som nu föreslås har således ingen effekt på denna verksamhet.
När det kommer till avfall som får exporteras anser även vi att det behöver ställas krav på att blandade avfallsfraktioner återvinns på ett korrekt sätt såväl som att de fraktioner som inte kan materialåtervinnas hanteras på ett miljöriktigt sätt. Vad EU dessvärre har missat i förslaget är att göra skillnad på hög- och lågkvalitativa materialflöden. Indien kommer att ha samma krav på att bevisa att de kan hantera en container med stålskrot, som är tänkt att gå rakt in i en industriprocess, som en container med osorterad plast. Det vi känner en stor oro för är att man inte kommer att göra sig besväret att välja återvunnet stål från Sverige om de nya reglerna införs.
Det sätt som EU nu önskar skärpa lagstiftningen på är att införa en ”landlista” där flera länder utanför EU, som tar emot svenskt material, kommer att behöva ansöka om att tas upp på listan och då bevisa att de har en lagstiftning kring avfallshantering som motsvarar EU-lagstiftningen. Sannolikt kommer de flesta länder inte att göra sig det besväret, utan de kommer att importera material från andra länder utanför EU i stället. På så vis sätter det nya regelverket upp handelshinder även för väl fungerande och klimatsmarta flöden och inte bara de avfallsflöden som kan kopplas till miljöproblem.
Låt oss ta ett jämförande exempel. Om EU skulle införa samma krav på export av produkter skulle det innebära att Indien exempelvis inte skulle kunna köpa svenska lastbilar utan att först bevisa att deras miljölagstiftning liknar EU:s och att de har en fungerande återvinning för lastbilarna. Det är högst sannolikt att de då skulle köpa lastbilarna från ett annat land än Sverige. Svenska politiker anser antagligen att ett sådant förslag är oproportionerligt.
Förslaget kommer att begränsa den internationella marknaden kraftigt för europeiskt återvunnet material, samtidigt som andra länder fortfarande får exportera sina produkter till oss. Framöver kommer EU att ställa krav på att dessa produkter ska innehålla återvunnet material. Men det blir troligtvis inte återvunnet material från Sverige eller EU, eftersom denna möjlighet nu ska begränsas. Förslaget är oproportionerligt och behöver justeras om det ska driva på resurseffektivitet och cirkulär ekonomi.
Naturligtvis finns det intressen inom industrin att behålla återvunnet material inom Europa och detta är kanske den främsta anledningen till utformningen av liggande förslag. Men att gynna europeisk metall- och pappersindustri får inte ske genom införandet av kraftiga handelshinder och på bekostnad av de väl fungerande cirkulära materialflöden som finns och som har byggts upp under lång tid.
Skulle detta ”exportförbud” införas får det en kraftig påverkan på marknaden och prissättningen i EU. Återvunnet material kommer att låsas in i en redan övermättad marknad. Det kommer att innebära att EU diskvalificerar effektiviteten i europeisk återvinning. I slutänden är konsekvenserna av detta försämrade möjligheter till att minska koldioxidutsläppen med hjälp av återvunnet material.
EU:s totala volym av exporterat järnskrot har till exempel ökat drastiskt de senaste åren och vi har gått från 12 miljoner ton 2004 till 21,5 miljoner ton 2019. Sverige och EU återvinner redan mer metaller än vad vi använder. Återvinningsindustrierna har medlemmar som exporterar över 30 procent av sina metaller i rena, enhetliga fraktioner utanför EU. Detta eftersom efterfrågan på återvunnet material, inom EU, är för låg. Om inte EU:s nya regelverk justeras kommer det att drabba den svenska återvinningsindustrin hårt. Samtidigt måste vi använda mer återvunnet material i produkttillverkning inom EU, det är nödvändigt för att nå svenska, europeiska och globala klimatmål framöver.
Vi vädjar därför till svenska EU-parlamentariker om att driva fram en nyansering av det reviderade lagförslaget Waste Shipment Regulation. Väl fungerande, rena materialflöden av hög kvalitet som går direkt in i industriprocesser och tillverkning ska inte stoppas av handelshinder utan styras av efterfrågan mot en mer cirkulär ekonomi.
Viveke Ihd
vd Återvinningsindustrierna