Återvinningsindustrierna har tagit fram ett diskussionsunderlag för att, i dialog med Naturvårdsverket och andra berörda myndigheter, skapa rätt förutsättningar för en miljömässigt god hantering av kabelrester i Sverige, som är i samklang med resten av EU. Syftet är att hitta framkomliga vägar för att bibehålla kabel i det cirkulära flödet på ett ansvarsfullt och miljöriktigt sätt och samtidigt undvika en kraftig acceleration av kriminalitet.
I Sverige återvinns i dag stora mängder kabel. Kabel går också på export till andra länder för bearbetning och återvinning då hantering av metallhaltiga restprodukter är en lagstiftningsreglerad global marknad. Kabel innehåller värdefulla metaller, såsom koppar och aluminium, som säljs till smältverk i olika delar av världen för att bli metallråvara till nya produkter. Plasthöljen runt kabel kan också återvinnas till ny plastråvara, såvida plasten inte innehåller ämnen som gör plasten olämplig för nya ändamål. Kabel har lång historik att ingå i ett cirkulärt materialflöde.
Klassificering av kabel sker i dagsläget inte på ett likvärdigt sätt inom Sverige, vilket leder till omfattande problem. Lokala myndigheter har olika uppfattningar om hur reglerna skall tolkas. Det råder stor osäkerhet kring om kabelrester generellt skall klassas som farligt avfall eller inte. Detta främst på grund av risken för att det kan finnas farliga ämnen i plasten som omgärdar kabeln. Olika bedömningar skapar konkurrenssnedvridning och oförutsägbarhet för verksamhetsutövare som återvinner och omhändertar kabel. Det är otydligt vilka krav som ställs.
En generell klassning av all kabel som farligt avfall skulle medföra en rad negativa effekter. Inte minst leder det till en minskad återvinning, risk för miljöförstöring och ökade affärsmöjligheter för kriminella ligor. Det uppstår också omfattande problem vid utförsel och export av kabel, eftersom Sverige i detta avseende gör en annan tolkning än övriga länder inom EU. Inget annat land i EU klassar kabel som farligt avfall och Sveriges otydliga ställningstagande betraktas som anmärkningsvärt.
Långtgående konsekvenser är att vänta om all kabel skall klassas som farligt avfall. En effekt blir att seriösa avfallshanterare framöver kan tvingas ta ut en avgift för att täcka kostnaderna för omhändertagandet av kabeln. Detta skapar en diametralt annorlunda marknad mot i dag när kunden får betalt för sina kabelrester. Av erfarenhet vet återvinningsbranschen att en sådan övergång ger kriminella nätverk luft under vingarna då kabel istället riskerar att hamna i deras ”omsorg”. Metallstölder från återvinningsanläggningar är redan idag ett omfattande problem. Med en klassning som farligt avfall kommer mindre nogräknade avfallsproducenter att välja andra vägar för kabelavfall för att slippa betala en miljöavgift för ett material som tidigare hade ett mycket stort värde. Risken för en svart marknad för kabel är överhängande.
Läs diskussionsunderlaget: Klassificering och hantering av kabelrester okt 2020