Att göra Sverige till ett fossilfritt föregångsland lägger grunden för ökat välstånd. Våra näringsområden står för drygt 70 procent av de svenska utsläppen av växthusgaser. Nu måste den nya regeringen gasa på i klimat­omställningen, i stället för att bromsa in, skriver företrädare för Fossil­fritt Sverige och ett 20-tal utsläppsbranscher på DN debatt i dag.

Vi lever i mörka tider. Det pågår ett full­skaligt krig i Europa, EU ska snabbt bli oberoende av Rysslands fossila bränslen, samtidigt som klimatrelaterade naturkatastrofer förstör egendom, skördar och driver miljontals människor på flykt.

Trots denna ödesmättade situation är 22 branscher, som står för drygt 70 procent av de svenska utsläppen av växthusgaser, fast beslutade att genomföra våra färdplaner för fossilfri konkurrenskraft. Det handlar inte bara om att öka tempot i klimatarbetet, utan lika mycket om att våra medlemmars företag ska klara konkurrensen på en världsmarknad som ställer om till fossil­fritt.

Inom ramen för det statliga initiativet Fossilfritt Sverige har vi tagit fram färdplaner som på ett konkret sätt visar hur branscher kan öka konkurrenskraften genom fossilfrihet, om de rätta förutsättningarna kommer på plats. Detta är i sig själv världsunikt.

Nu går utvecklingen så snabbt att vi behöver uppgradera flera färd­planer. Det mesta av arbetet kvarstår att genomföra, men så här långt har det gått bättre och snabbare än vad de flesta vågat tro. Det beror dels på att den globala marknaden för fossilfria produkter växer, dels på att kostnaden för batterier, vätgas och el från sol och vind sjunkit snabbt. I dag finns det också ett ökande intresse för små modulära kärnkraftsreaktorer.

Hade någon för fem år sedan, innan färdplanerna togs fram, påstått det som sker i dag så hade det sannolikt avfärdats som naiva gröna drömmar.

Den snabba utvecklingen hade aldrig inträffat utan framsynta företags­ledare och ökad samverkan mellan stat och näringsliv. Hade någon för fem år sedan, innan färdplanerna togs fram, påstått det som sker i dag så hade det sannolikt avfärdats som naiva gröna drömmar.

Nu vet vi att LKAB planerar att investera 400 miljarder kronor i utveckling av fossilfritt järn, att bilindustrin investerar i tre gigabatterifabriker i Skellefteå, Göteborg och Mariestad, att SSAB planerar att erbjuda fossilfritt stål på marknaden redan 2026. Cementa ska producera klimatpositiv cement 2030, Stockholm Exergi och många fler aktörer planerar att avskilja och lagra koldioxid och vi vet att Preem och St1 investerar i bioraffinaderier.

Det finns också mer okända framgångar från färdplanernas genomförande, så som världens mest utvecklade plastsorteringsanläggning i Motala, banbrytande produktion av flytande biogas vid Nymölla massa- och pappers­bruk, och att Lantmännen introducerar fossilfri mineralgödsel på marknaden.

Klimatpolitiken har därmed även blivit näringspolitik som ger jobb, tillväxt och ökad export. Att göra Sverige till ett fossilfritt föregångsland lägger grunden för ökat välstånd i landet, förutsatt att staten undanröjer de hinder som finns för näringslivet.

Det handlar inte om omfattande subventioner, även om det på kort sikt behöver kompenseras för de extrema energi- och bränslepriserna, utan främst om att minska de ekonomiska riskerna för företag. Det görs genom förkortade tillståndsprocesser och styrmedel som är förutsägbara och långsiktiga.

Exempel på sådana politiska styrmedel är Industriklivet som ger stöd i tidiga skeden, Klimatklivet som gör att befintlig teknik kan implementeras snabbare, reduktionsplikten ska leda till ökad efterfrågan på biodrivmedel, även till flyget, stöd till fossiloberoende fordon genom stöd för köp av fordon och utbyggnad av ladd- och tank­ställen samt gröna kreditgarantier som framför allt behövs för nystartade företag och företag som ska gå från grå till grön verksamhet. Dessa styrmedel är oerhört viktiga att behålla.

Men det behövs också många nya beslut och reformer. Olika branscher har olika behov och förutsättningar men trots det har vi enats om sex prioriterade områden inför nästa mandatperiod.

1.En blocköverskridande energi­uppgörelse är nödvändig för att ­företagen ska våga investera lång­siktigt. Undanröj hinder för alla fossilfria energislag, utbyggnad av överföringskapacitet och energieffektivisering så att mer el blir tillgängligt snabbt. Arbeta parallellt med acceptansfrågan för kraftproduktion.

2.Tillståndsprocesserna bör ta ­hälften så lång tid som i dag. Flera av Miljöprövningsutredningens och Klimaträttsutredningens förslag bör genomföras omgående, exempel­vis så att företag som ställer om en del av sin verksamhet inte leder till omprövning av hela tillståndet.

3.Ge det privata näringslivet möjlighet att utveckla resurseffektiva affärsidéer genom en uppdaterad avfalls­definition och ökade möjligheter att äga och återvinna sitt avfall.

4.Öka utbildningskapaciteten ­dramatiskt, då kompetensbrist är ett av våra största problem. Exempelvis inom batteriområdet examineras cirka 50 ingenjörer årligen samtidigt som behovet uppskattas till minst 1 500. Undanröj hinder för att använda utländsk expertkompetens.

5.Driv aktivt frågan om att kunna stödja användningen av rest­produkter från skogsbruket i EU:s klimatregelverk inom industri och för transporter, samt möjliggör för EU-länderna att ha lägre skatter på biobränsle.

6.Anta en strategi för infångning, lagring och användning av koldioxid från industrins och värmeverkens rökgaser så att produktionen blir klimatneutral eller klimatpositiv.

Regeringen behöver också skapa en tydlig berättelse om hur omställningen ska gå till, för att minska den oro och skepticism som sprider sig bland människor när vi nu går från teori till praktik.

Nu när EU höjer ambitionerna för att minska utsläppen och för att göra oss mer självförsörjande på energi är det viktigt att även Sverige växlar upp. ­Regeringen behöver skapa en tydlig berättelse om hur omställningen ska gå till, för att minska den oro och skepticism som sprider sig bland människor när vi går från teori till praktik.

Vi vill tillsammans med den till­trädande regeringen göra hela Sverige till en permanent världsutställning för fossilfri teknik som andra länder kan använda och inspireras av. Det skulle bli vår viktigaste exportprodukt i historien.

Jessica Alenius, vd, Drivkraft Sverige

Svante Axelsson, nationell samordnare, Fossilfritt Sverige

Viveka Beckeman, vd, Skogsindustrierna

Mattias Bergman, vd, Mobility Sweden

Palle Borgström, förbundsordförande, Lantbrukarnas riksförbund, LRF

Karin Brynell, vd, Svensk dagligvaruhandel

Catharina Elmsäter-Svärd, vd, Byggföretagen

Rickard Gegö, vd, Sveriges åkeriföretag

Anders Hermansson, vd, Svensk sjöfart

Viveke Ihd, vd, Återvinningsindustrierna

Ingemar Jansson, styrelseordförande branschföreningen Digitaliseringskonsulterna

Malin Löfsjögård, vd, Svensk betong

Maria Malmkvist, vd, Energigas Sverige

Karin Medin, vd, Söderenergi

Magnus Ohlsson, vd, Cementa

Åsa Pettersson, vd, Energiföretagen

Titti Rodling, vd, Svenska skidanläggningars organisation

Annika Roos, vd, Jernkontoret

Mårten Sohlman, vd, SBMI

Maria Sunér, vd, Svemin

Dag Waldenström, generalsekreterare, föreningen Svenskt flyg

Länk till artikeln i DN