ÅI har lämnat synpunkter på betänkandet Miljötillsyn och sanktioner – en tillsyn präglad av ansvar, respekt och enkelhet. En viktig utgångspunkt i svaret är att en enhetlig och geografiskt likvärdig tillsyn skyddar våra medlemmar mot osund konkurrens, dvs. att det blir ungefär samma tillsynskrav oavsett var i Sverige verksamheten finns.

Generellt stödjer ÅI utredningens förslag, men saknar en djupgående analys av hur berörda myndigheter idag arbetar med tillsynsfrågor. ÅI stödjer förslagen om att:

• Naturvårdsverket och Miljösamverkan Sverige får utpekade roller som samordnande myndigheter.
• Tillsynsbegreppet i miljöbalken ska tydliggöras.
• Fördelningen av ansvaret ändras för tillsyn av förorenade områden.
• Länsstyrelsen kan under vissa förutsättningar flytta över tillsynsansvaret från kommunerna till länsstyrelsen.
• Regeringen bör ge länsstyrelserna i uppdrag att förhandla fram en organiserad samverkan avseende miljötillsynen för kommuner och länsstyrelser.
• Professionen måste stärkas. En kompetent tillsynsmyndighet är grundläggande för att stödja de företag som följer dagens regelverk. Vi föreslår att en professur i ”Tillsyn” inrättas för att höja den akademiska statusen.
• Naturvårdsverket får i uppdrag att ta fram mål för tillsynen samt en tillsynsstrategi för att få en mer enhetlig tillsyn i landet.
• Införande av digitalisering av tillsynsprocessen och informationshantering. Men vi kan inte nog understryka att vid en digitalisering måste sekretessfrågan vara i fokus, så det under inga omständigheter sker en av, ur konkurrensperspektiv, spridning av känsliga uppgifter.
• Riskbaserad tillsyn kopplad till regelefterlevnad är en lämplig utgångspunkt för tillsynsarbetet. Vi är dock inte helt på det klara på vilka grunder den riskbaserade tillsynen ska ske.
• Länsstyrelsen kan förelägga en kommun som inte uppfyller de skyldigheter som följer av tillsynsuppdraget att avhjälpa brister.
• Naturvårdsverket får ett uppdrag i samråd med berörda tillsynsvägledande myndigheter att se över miljösanktionsavgifterna.
• Miljöbrottmål ska prövas av de tingsrätter som är mark- och miljödomstolar, under förutsättning att resurser tillsätts och fördelas så att rimliga handläggningstider kan hållas.