Efter ovädren i norr vädjade infrastrukturministern Andreas Carlson till allmänheten att hålla uppsikt efter kopparstölder. Men problemen är betydligt större än att de kan lösas med grannar i gummistövlar. Metallstölderna är systematiska och måste bekämpas med lagstiftning som stryper de kriminellas intäkter, med spårbara betalningar och med en tillsyn som träffar rätt, skriver Ellen Einebrant, vd Återvinningsindustrierna, i Dagens Industri.
Miljöstraffrättsutredningen har valt att inte föreslå ett kontantförbud för handel med skrotavfall. Det är beklagligt. Ett kontantförbud för metallhandel hade kraftigt försvårat för de ligor som just nu stjäl kopparledningar, kablar och metaller efter ovädret i Västernorrland.
Återvinningsindustrierna har tillsammans med Trafikverket och Polismyndigheten under 15 års tid lyft vikten av införande av ett kontantförbud för handel med skrot, men varje gång förslaget lyfts har Regeringskansliet valt att inte gå vidare. Detta är märkligt eftersom flera europeiska länder har visat att införande av kontantförbud har avskräckande effekt för kriminella hälare.
Vi pratar gärna om kontantförbud med infrastrukturministern, men i brist på ett sådant införande föreslår vi i Återvinningsindustrierna åtminstone ett införande av en svensk kontantgräns.
I dag kan vem som helst dyka upp med en hög stulna kablar och få betalt kontant, utan ett enda spår. Det är ett sätt för kriminella gäng att tvätta pengar och finansiera sin verksamhet. Stulna ledningar släcker tågen och stulna kopparkablar kan lämna hela bostadsområden utan el. Och trots de omfattande problemen kan metallerna säljas kontant till oseriösa skrothandlare, helt öppet.
EU:s nya regler sätter ett tak på 10 000 euro för kontanthantering i företag. Men varje land får välja en ännu lägre nivå. Danmark har redan infört ett tak på 15 000 danska kronor. Sverige bör införa en liknande gräns. En låg kontantgräns i Sverige skulle göra det svårare för kriminella att tjäna pengar på dyrt stöldgods.
Regeringens utredning pekar på att metallstölder ofta handlar om stora värden och organiserad brottslighet. En kontantgräns minskar avsättningen för stöldgods, pressar handeln in i spårbara kanaler och underlättar polisens arbete. Det är just därför både EU och Danmark har valt generella kontanttak.
Det är bra att Andreas Carlson vill komma åt brottsligheten. Men i grunden är det myndigheternas ansvar, inte allmänhetens. Miljöbrott är så kallade spaningsbrott, där myndigheter aktivt måste söka upp brotten. Därför krävs mer riktad och uppsökande tillsyn mot de aktörer som erbjuder kontant betalning för skrot.
För att tillsynen ska fungera bättre behöver tillsynsansvaret av avfallsverksamhet flyttas från kommunerna till länsstyrelserna. Där kan resurser och kompetens samlas och ge en mer likvärdig tillsyn i hela landet. Det är den enda vägen om vi vill stoppa de kriminella och skapa en rättvis konkurrenskraftig marknad.
Återvinningsindustriernas medlemsföretag har haft självpåtaget kontantförbud i femton år. Problemet ligger hos de oseriösa skrothandlare som fortfarande handlar med kontanter. En nationell kontantgräns skulle skapa samma spelregler för alla, stärka konkurrensen för seriösa företag och ta bort utrymme för organiserad brottslighet.
När människor drabbas av översvämningar, förstörda vägar och urspårade tåg ska de inte också behöva agera nattväktare åt staten. Därför är det hög tid att regeringen tar nästa steg. Här är lösningen, Andreas Carlson.
Ellen Einebrant, vd Återvinningsindustrierna
