Återvinningsindustrierna välkomnar att implementeringen av EU:s reviderade avfallstransportförordning nu genomförs. Däremot ser vi stora problem med förslagen om att införliva principen om närhet och självförsörjning.
Vi avstyrker Naturvårdsverkets förslag om att avfall inte ska transporteras ut från Sverige eller in till Sverige för bortskaffande eller deponering, om det riskerar att medföra att bortskaffandet av avfall som uppkommit i Sverige förhindras eller fördröjs samt om det inte sker inom ramen för en nordisk överenskommelse. Återvinningsindustrierna anser att dessa förslag innebär särreglering och överimplementering av EU-lagstiftning vilket kan medföra handelshinder och konkurrensnackdelar för svenska återvinningsföretag. Dessutom anser vi att Sverige har fortsatt god deponikapacitet samtidigt som våra medlemmar kan erbjuda specialiserade miljötekniktjänster för EU-länder som inte har den möjligheten idag. Ett förhindrande av avfallstransporter, som Naturvårdsverkets förslag innebär, riskerar därför att försvåra möjligheterna till en miljömässigt korrekt hantering av avfall.
Vi avstyrker även förslaget om att införa en ny avgift för ändringar i en redan godkänd anmälan. Avfallstransporter drabbas ofta av oförutsedda händelser bortom exportörens/importörens kontroll, som t.ex. att en kapten på ett fartyg byter rutt för att spara tid eller bränsle. Förslaget riskerar därför att leda till ökad administrativ börda samt ökade kostnader för återvinningsföretag, vilket är något som myndigheten istället bör hantera genom effektivt budgeterade medel.
Andra viktiga punkter som vi vill belysa i remissvaret är bl.a. att det bör finnas ett motkrav på myndigheten för att säkerställa kortare handläggningstider vid notifikationer för avfallstransporter samt att utvecklingen av det kommande digitala systemet bör ske inom ramen för statligt budgeterade medel istället för att belägga den kostnaden på återvinningsaktörer. Därutöver finns det en del otydligheter gällande definition och bevisbörda kopplat till ’risk för förhindrande eller fördröjning’.
Utöver de detaljerade synpunkterna som framförs i detta remissvar så har vi inga invändningar på resterande förslag som implementerar de EU-gemensamma bestämmelserna.
Generella synpunkter
En välfungerande handel med avfall inom och mellan länder är viktig för att nå ökad resurseffektivitet. Gränsöverskridande avfallstransporter är också avgörande för en effektiv återvinning av material i Europa. Detta gäller särskilt för återvinningen av komplexa material, som t.ex. vindturbinblad, och där det inte blir lönsamt om alla EU:s medlemsstater ska investera i samma återvinningstekniker.
Långa handläggningstider hämmar återvinning
Ett grundläggande problem som kvarstår när EU:s reviderade avfallstransportförordning implementerats är att många svenska företag drabbas av långa handläggningstider hos Naturvårdsverket när avfall ska transporteras in och ut ur landet. Det kan ta uppemot 8 månader från att en ansökan lämnats in till dess att återvinningsföretaget har fått ett godkänt tillstånd för en transport. Från återvinningsbranschen i Sverige hör vi dessutom klagomål från våra nordiska grannländer om att Naturvårdsverkets begränsade resurser även hämmar deras företag.
Riskerna med långa handläggningstider för notifikationer är bl.a. att kontrakt med kunder eller leverantörer bryts, att företagen går miste om intäkter, behöver säga nej till nya affärer, eller att våra svenska återvinningsföretag behöver betala höga summor i böter för att de inte kan leverera material till kund enligt avtal. Om ingen transport av avfall sker så sker inte heller någon återvinning, och våra resurser riskerar att gå till förbränning eller till och med dumpas illegalt, istället för att de används.
För att genomföra Avfallstransportförordningen på ett effektivt vis är det därför helt avgörande att regeringen tillsätter utökade resurser för handläggningen av gränsöverskridande avfallstransporter hos Naturvårdsverket.
Vikten av harmoniserad tillämpning och EoW-kriterier
Ytterligare grundproblematik som försvårar för gränsöverskridande avfallstransporter är att EU-lagstiftning implementeras på olika vis inom EU. Ett konkret exempel är hur kriterierna för när avfall ska klassas som farligt avfall respektive icke-farligt avfall bedöms olika. Det kan handla om situationer där Sverige har en strängare tolkning än mottagarlandet/avsändarlandet. Detta leder till att vissa typer av avfallstransporter begränsas från att skickas till/från Sverige, medan det inte utgör några problem mellan andra EU-länder. Svenska företag ges därför konkurrensnackdelar på EU:s inre marknad, vilket missgynnar den cirkulära ekonomin och riskerar att försvåra möjligheterna till en miljömässigt korrekt hantering av avfall.
Regeringen bör verka för att Kommissionen skyndsamt lägger fram s.k. End-of-waste-kriterier för när avfall upphör att vara avfall samt verka för att Kommissionen tar ett större helhetsgrepp för marknadskontroll och likvärdig efterlevnad av EU-lagstiftning. På så vis kan möjligheterna till rättvis konkurrens och ökad cirkularitet förbättras.
För hela yttrandet, se nedan:
